Recension Altra Lone Peak

I dag bjöd Skövde på strålande sol och någon minusgrad, och då måste man ju bara ut. Efter gårdagens härliga löpning ville jag inte nöta landsväg, utan det bar iväg mot Berget igen. Så fort jag började springa kände jag att kroppen var ganska seg och pulsen ökade mer än vanligt. Om det berodde på gårdagens glädjeurladdning, att jag sovit lite dåligt i natt eller att jag sprang i nya skor vet jag inte, men så fort jag kom in på skogsstigarna piggnade benen till.

De nya skorna var mitt tredje par Altra-skor; Lone Peak. När jag beställde mina Altra Superior från USA var det alltför enkelt att lägga även dessa, som var på rea, i kundvagnen. När jag fick hem skon tyckte jag att den såg ut som ett monster och ställde undan dem. Recension av mina andra Altra-skor kan man läsa här.

Altra Lone Peak. Designen visar med att tydlighet att detta är skon att utmana bergen med.
Visst är det vissa likheter med Billingen?

Jag var lite tveksam till om jag skulle springa långt med dessa skorna idag, men mina fötter är inte särskilt känsliga för nya skor. Har sprungit ultra i helt nya skor utan problem. Förväntningarna jag hade på skorna var att de skulle vara bra på asfalt och andra hårda underlag, men att jag skulle snubbla på mina egna fötter när jag kom in i terrängen (vilket jag ibland brukar göra, även med tunna och tighta skor). Men till min förvåning visade det sig att jag hade helt fel i mina förväntningar.

Dagens höjdprofil. Vissa likheter med designen på Altra Lone Peak.

Altra Lone Peak är den mest väldämpade skon i Altras terrängsegment. Jag har den ursprungliga versionen, men det har nu också kommit Lone Peak 1.5 som har några smärre uppdateringar. Se informationsvideo här. Självklart finns skon i både dam- och herrmodell.

Altra Lone Peak med Dirty Girl Gaiters

Skon är ingen skönhet. Ser ut som ett par betongklossar på fötterna. Sulan är ca 22mm tjock, dämpningen är fast och sulan är väldigt styv. Denna skon kan man INTE rulla ihop till en boll.

Här gick det alldeles utmärkt att springa. Långbent tjej :))

Just denna styvheten gör att jag tycker att den är lite klossig på asfalt och mitt steg känns klampigt. Det går fortfarande bra att springa och jag kan behålla löpsteget utan problem, men det är inte samma sköna känsla som med Altra Intuition 1.5 eller med Skechers. Jag tror att det beror på att jag vill ha väldigt flexibla skor när jag springer asfalt, gärna skor som kan rullas ihop till en boll.

Barfotasula :))

Mönstringen i sulan är halvgrov. Den greppar bra på torrt underlag och på skrovlig is och snö. Självklart är greppet obefintligt på blankis, men tack vare den breda sulbasen så kände jag ingen oro när jag sprang längs isiga grusvägar eller på asfalt där smältvattnet hade frusit på. Så länge jag behöll ett bra löpsteg och landade under kroppen så kändes det riktigt tryggt.

Här trivs Lone Peak.

Den tjocka sulan och den breda sulbasen gjorde också att skon var helt underbar att springa med längs mer tekniska stigar. Jag kände mig faktiskt tryggare idag jämfört med igår, då jag sprang med Inov-8 Trailroc, när jag sprang bland stenar och rötter. Det kan ju förvisso berott på att jag idag var mer van vid terrängen och att det hade frusit på under natten, men Altra Lone Peak var förvånansvärt trevliga i terrängen. Om de kändes klossiga på asfalt så var den känslan som bortblåst när jag kom ut på stigarna. Då kändes det som att jag hade de nättaste skorna på fötterna. Och jag snubblade inte en enda gång. Nytt rekord?

Trivs i snön också

Den tjocka sulan bidrog också till att jag inte blev kall om fötterna idag. Dels för att de isolerar bättre mot markkylan, och dels för att man med en tjock sula inte får in så mycket fukt/vatten i skon när man springer igenom grunda vattenpölar.

Pepparkaksdammsugare. Att testa skor tär på krafterna. Lite fika i solen uppe vid Ymsingborg satt fint.

Sedan är man redo att fortsätta.

Dessa skorna var verkligen en positiv överraskning. Visserligen har bara sprungit 18 km med dem, men "first impression last". Precis som med Intuition upplever jag att jag behåller "good running form" även om jag blir trött, men det märks att rumpa och baksida lår jobbar. Styvheten gjorde dock att min vänsterfot knorrade lite när jag sprang asfalt, men det kan ha varit allmän trötthet också.

Jag tror att dessa skulle vara alldeles utmärkta för en ultra i stenig fjällterräng. Skon sitter dock inte tillräckligt tight på foten för att fungera bra i ett "gyttje-lopp".

Favoritstigar

Verkar detta vara en sko för dig? Låter det fantastiskt med en zerodrop-sko med rejäl dämpning? Känner du dig locka att skaffa denna skon? Då ska jag komma med ett litet förmaningstal...

Om du är van vid zerodrop och vill ha en sko för de längre passen så är detta ett utmärkt val, men har du inte konverterat över till zerodrop så tycker jag inte att du ska skaffa denna skon ännu.

Detta är inte en sko som ger dig ett "framfotalöpsteg" eller en bra löpteknik. Den är alltför dämpad och uppbyggd för att hjälpa en löpare till att bli medveten om sitt steg och sin hållning. Jag tror snarare att skon skulle "uppmuntra" hällandning för en hällöpare, just för att den är så väldämpad. För att få full effekt med ett par Lone Peak tror jag att man redan behöver ha en löpteknik som medger zerodrop. Även om skon är väldämpad och även om man väljer att bibehålla sin hällandning, så innebär zerodrop nya påfrestningar på kroppen som i värsta fall kan leda till tråkiga skador.

En sko som ställer krav på sin bärare?

Utan att ha några bevis för det så tror jag att en konvertering till lägre drop genom att springa med väldämpade och oflexibla skor snarare ökar risken för problem med vader, hälsenor, hälsporre, stressfrakturer mm. Detta för att man "lockas" till att springa för långt, och stressar fötter och ben över deras anpassningsförmåga.

Istället skulle jag rekommendera att göra sin transition/övergång med hjälp av riktigt tunna och flexibla "barfotaskor", eller ännu hellre helt barfota. Dessa tränar upp fötternas muskulatur, man får respons från underlaget vilket hjälper till att justera sin hållning och teknik, och fötterna tröttnar snabbt vilket motverkar överansträngning.

Vill springa här snart igen

Självklart är alla löpare och löparfötter olika. Förresten så handlar löptekniken väldigt lite om hur foten kommer i kontakt med marken, utan det är vad som händer ovanför fotknölarna som är viktigast.

Lone Peak kommer att vara en sko som jag väljer för de längre passen i tuff terräng för att avlasta fötterna. På "vanliga" terrängpass kommer jag att fortsätta springa med tunna och flexibla skor som bidrar till att träna upp fotstyrkan och balansen.

Att sola i höstsolen är också balans.