26 juli 2013

Paddling runt Orust

Jag paddlar varje sommar; ibland blir det bara någon vecka, ibland kan det bli mycket mycket längre. Jag paddlar framförallt på Västkusten eftersom jag har mina kajaker där, och för att det är en fantastisk skärgård. 

Paddling för mig handlar om långfärdspaddling; vara ute i flera dagar, bo i tält, förflytta mig längre distanser. Det är alltså inte motionspaddling eller mysig kvällspaddling jag pysslar med.

I mitt element

Jag började paddla för drygt 10 år sedan. 2003 deltog jag i en 10-dagarstur uppe i Lofoten. Helt fantastiskt och jag insåg att jag hade hittat mitt element. Min målsättning blev då att bli så duktig på att paddla så att jag kunde göra det ensam. Varför ensam? Jo, för det ger mig en större frihet, och paddling är frihet för mig.

Sedan dess har det blivit fler turer uppe i nord-Norge, men framförallt på Västkusten; från norska gränsen till Göteborgs södra skärgård har jag paddlat det mesta, och runt Orust känner jag de flesta skrymslen och vrår. Jag paddlar nästan alltid ensam, men ibland leder jag grupper som ledare i Ljungskile Friluftsfrämjande. Det är en av Sveriges mest aktiva kajakgrupper med kurser, kvällspaddlingar, dagsturer och övernattningsturer under hela sommaren. Tittar här för mer info: Friluft.nu

2013 visste jag skulle bli ett år med ganska lite paddling, men en vecka skulle jag kunna få till. Och för enkelhetens skull valde jag att paddla runt Orust. Och jag hade fantastisk tur med vädret! Men det innebar ju också att jag inte var ensam i skärgården...

Det är så torrt ute så både björk och rönn har börjat gulna. Ger höstkänsla.

Fredag

Jag startade på fredag kväll efter att jag hämtat kajak och annan utrustning hos pappa. Jag sjösatte kajaken vid Kallbadhuset i Ljungskile där Friluftsfrämjandet håller till. Jag hade ännu inte bestämt om jag skulle paddla medsols eller motsols runt Orust, eller om jag skulle paddla runt Tjörn, eller någon annanstans. För detaljerade planer begränsar min frihet.

A room with a view i Ljungskileviken

Började att paddla ut till en liten holme längst ut i Ljungskile viken. Här har jag tältat förr. Några badare anlände dit samtidigt med mig, men jag kollade att de inte hade planer att stanna över natten innan jag satte upp tältet. Just att tälta är min grej; jag älskar det. Enkelheten ger frihet.

Jag köpte kajaken förra året (har haft två andra kajaker innan dess) så jag har inte hittat den optimala packningsstrategin för att packa ner all min utrustning ännu. Det är inte så att jag inte får plats med allt, men jag vill alltid förfina packningsplanen så att jag lätt hittar grejerna och inte behöver öppna fler luckor än nödvändigt. Struktur på packningen är också min grej.

Solnedgång över Orust

Lördag

Tog gott om tid på mig att komma i väg på morgonen. När jag satt mig i kajaken hade jag ännu inte bestämt mig om jag skulle paddla norr- eller söderut. Men det kom en svag vind från söder så jag valde att ha vinden i ryggen, och näsan mot norr.

Perfekta förhållanden


Jag kan insidan av Orust som min egen ficka. Oftast så är det bara en transportsträcka som jag vill klara av så snabbt som möjligt för att komma till utsidan av Orust, så det är en utmaning att göra det området intressant varje gång jag paddlar där. Det gäller att ta sig tid att paddla nära land och göra nya vägval, och inte slösa bort upplevelsen med att ligga ute i farleden och bara paddla på.

Brukar försöka hitta spännande och annorlunda ställen att äta lunch på. Upptäcktsfärd! Och bra träning på att komma i land på alla möjliga och omöjliga ställen. Ett lågt och slätslipat fågelskär är en lyxig landningsplats och perfekt att ligga och sola på. Naturligtvis satte sjöbrisen i gång...

Ett utmärkt lunchställe

Fortsatte sedan norrut. Träffade på ytterligare några paddlare som var ute på en eftermiddagstur. En tjej var nybörjare så jag gav henne en snabb lektion i hur man kliver i kajaken på ett säkert sätt.

"Loose hips save ships" är ett uttryck inom paddling, vilket innebär att rörliga och avslappnade höfter minskar risken för kapsejsning. Besättningen på detta skeppet dansade nog för lite salsa.

Såg tyvärr även de som paddlade utan flytväst. Det är inte OK! Det spelar ingen roll om du är bra på att simma. Du behöver den extra flytkraften för att kunna ta dig upp i kajaken igen om du skulle kapsejsa. Och flytvästen är också något som man kan greppa tag i om du skulle ligga medvetslös i vattnet. Försök att greppa tag i någon med bar överkropp och insmord i sololja! Jag paddlar alltid med flytväst OCH med kapellet påtaget för att inte riskera att få en våg som sköljer in i sittbrunnen (vatten i sittbrunnen gör kajaken instabil). Visst blir det varmt (kapellet är av tjockt neoprene) och det ger inte någon snygg solbränna, men jag spelar inte roulette med säkerheten.


Sandstrand där kajaken kan ligga och mysa

Ville hitta en tältplats där jag inte varit förr, men när jag var mitt för Hjältön fick jag en ingivelse att ändå paddla över för att titta om min gamla tältplats var ledig. Så att det redan fanns flera tält där, men jag behövde komma i land och sträcka på benen. Såg också att det låg kajaker på stranden så jag gick fram för att hälsa. Och dröm om min förvåning när det visade sig vara två kollegor med vänner! Hade ingen aning att de skulle ut och paddla. Vad är oddsen att man ska träffa på varandra då? Så jag stannade på Hjältön över natten.

Fick sällskap på Hjältön

Söndag

Kom i väg hyfsat tidigt. Första uppdraget var att bunkra vatten. paddlade in i Kungsviken och hoppades att det skulle gå att fylla inne i hamnen. Höga bryggor, men en vänlig man hjälpte mig att fylla mina vattensäckar. Med lite tur och ett leende löser sig det mesta.

Njuter för fullt i sjöbrisen

Det var ordentlig motström genom Björnsundet och under bron vid Flinks handelsbod. Hur mycket man än sliter rör man sig knappt framåt. Här prövas uthålligheten, och pannbenet. Att hantera svallet från passerande båtar när man knappt har någon fart framåt är också lite lurigt i en smal passage. Paddlar man för nära land riskerar man sköljas mot kanten som består av sten, men man kan inte heller ligga för långt ut och blockera trafiken...

Hellre redlös än rådlös tänkte denne dansken då motorn på båten inte fungerade. Imponerad att han orkade paddla i motström och motvind, men de kom nog aldrig ut till Vallerö som var deras plan.

Så var jag äntligen ute på det "riktiga" havet där jag kunde se horisonten. Sjöbrisen hade satt in och det var en ihärdig motvind. Hittade inget trevligt lunchställe, och jag var inte särskilt hungrig, så jag fortsatte paddla. Förbi Jonsborg mot Gullholmen. Valde att gå på insidan av Hermanö. Hjälp, vilken trafik! Rena E6:an. Båtar överallt! Som paddlare känner man sig liten och utsatt. Man har ingen aning om de ser en överhuvudtaget, eller om de har blicken bara på andra båtar. Man få vänta tills kusten är klar och det går att smita över "vägen".  Förundrad över vad som driver folk att semestra i ett sådant kaos fortsatte jag att paddla söderut. Det sjökortet jag hade framför mig hade tagit "slut", men jag hade ingen lust att stanna för att vika om det. Här hittar jag ändå tillräckligt bra utan sjökort.

Gullholmen, värsta trafikkaoset

Plötsligt började dimma driva in. Topparna på öarna började bli svåra att se. Havet blev kav lugnt, och fåglarna satte sig på klipporna. Allt blev kusligt tyst och stilla, en avvaktande förväntan. Sikten var fortfarande tillräckligt bra så jag fortsatte paddla.

Hysteriskt mycket folk på Vallerö. Här stannar jag inte!

Paddlade över till Vallerö, ett paradis för badfolket. Fullt med folk här. Annat är det om man kommer hit i september... Inte en chans att jag väljer att tälta här! Fortsatte istället till min hemliga tältplats längre söderut. Nu började dimman tätna allt mer och sikten vara bara ca 100m.

Och så kom dimman

Måndag

Eftersom jag valde att sträckpaddla under söndagen så blev det ingen tid att ligga i solen och njuta. Jag hade ju inte bråttom någonstans så jag lät måndagen bli en paddelfri dag. Så dagen ägnades åt att sola, läsa, äta och promenera lite på ön. Här följer en kavalkad av bilder.

Sovplats för kajaken


Produktplacering. Myrorna älskar rosa!

Strandtriften är överblommad

Sagolikt vackert


Blomsterprakt

Utsikt över Käringön

Gissa vilken ö?

Grönska med Käringön i bakgrunden

Horisont

Strandaster borde denna blomman heta

Mitt tält i solnedgång

En grotta. Kan lämna tältet hemma.

Jag älskar denna utsikt. Kan sitta här i hela natten.

Livskvalitet

Tisdag

Startade tidigt för att kunna utnyttja högvattnet för att komma ut från min strand. Det är underbart att paddla tidigt på morgonen när alla andra ligger och sover eller bara har kommit till morgondoppet.

Lugn och ro

Paddlade runt Vedholmen till Käringön innan jag paddlade över Käringöfjorden. En svag ostlig vind.

Tidig morgon vid Käringön

I dag var uppdraget att bunkra mat och vatten i Mollösund. Rundade Mollön innan jag paddlade in till Mollösund. Här var det åter igen trafikkaos. "Alla" skulle igenom Mollösund... Paddlade som vanligt till iläggningsplatsen vid Morgans fisk där jag vet att det går att få upp kajaken. Svallvågorna kan göra det lite besvärligt dock...

Dags att bunkra vatten och mat. I närheten av Morgans Fisk kan man dra upp kajaken, annars är Mollösund mest anpassad för båtar.

Jag följde min vanliga rutin; fyllde vatten, handlade lite i affären och avslutade med att äta lunch i form av en fylld baguette från Morgans fisk. De känner igen mig från alla år som jag varit där.

Ibland blir havet trångt

Övervägde att paddla in i Stigfjorden, men valde att stanna kvar på utsidan av Orust. Jag ville se solen gå ner i havet ännu en gång innan det var dags att paddla hemåt. Då fick jag hellre ta att det skulle bli en lång paddling imorgon. Så jag begav mig till utsidan av Mollön igen och hittade min strand.

Fin strand för mig och kajaken

Det var ännu tidigt på dagen, men jag satte ändå upp tältet. Bra att kunna hävda sitt revir om andra skulle få för sig att invadera ön... Några badgäster försökte, men ångrade sig. Det var nog inte min närvaro som bidrog snarare sjöbrisen och lågvattnet. Sola, bada, läsa och äta. Livet är enkelt!

Gamle Bullen och havet


Solnedgång över Söskär

Onsdag

Detta skulle bli sista dagen. Vaknade till en nästan mulen himmel. Ovant! Kom i väg strax före 9-tiden efter en ordentlig frukost. Idag skulle det bli ultra-paddling. Ca 48km skulle det bli till Ljungskile. Och prognosen sa vind från nordost, alltså motvind. Under förmiddagen var dock vinden svag.

Paddlade söder om Mollön, över Kråkefjorden och in i Stigfjorden. Planen var paddling i stadig fart och få raster. Det är så jag paddlar. Jag paddlar inte i så hög fart, men eftersom jag är uthållig och inte behöver vila så kommer jag ändå långt på en dag. Och bra paddelteknik bidrar till uthålligheten.

I Kråkefjorden. Så här lugnt brukar det inte vara här.

Kort bensträckare i Stigfjorden

Inne i Stigfjorden ökade vinden. Nåja, paddlat i motvind har jag gjort förr. Det är ungefär som att springa i uppförsbacke; det är bara att gneta på så kommer man fram. Stigfjorden heter vattnet mellan Orust och Tjörn. Här är det svårt att hitta lä för de flesta vindar... Vanligtvis brukar jag alltid ha motvind när jag paddlar igenom Skåpesund; sundet mellan Orust och Mjörn, men idag var det lä här.

Skåpesund

Tog en lunchrast vid St Askerön innan jag paddlade över Halsefjorden. nu började faktsikt vinden mojna, men istället kunde jag se hur mörka åskmoln formades i norr. Över Orust hade jag redan sett flera blixtar. Men så länge himlen var blå ovanför mig så var det bara att fortsätta att paddla.

Jag är inte rädd för åskan, och jag tror inte att blixten ska slå ner i mig när jag paddlar. Det "farliga" med att paddla i åska tycker jag snarare är att sikten försämras avsevärt vid kraftigt regn, och åska kan också innebära kraftiga vindbyar.

Färjan vid Svanesund

Vid Grötåholme valde jag att passera över sundet till fastlandssidan för att inte behöva göra detta i spöregn. Nu tog sjökortet "slut" igen, men härifrån hittar jag nästan med förbundna ögon. Det blixtrade duktigt in över fastlandet, och senare även norrut. Jag räknade hur många paddeltag det var mellan blixt och muller och det låg runt 20 (ca 1 paddeltag/sekund), men ett tag var det nere i 5 paddeltag. Och så kom regnet. Hade varit förutseende och tagit på mig regnjackan vid en tidigare rast.

Och så kom regnet. Bara 4 km från slutmålet.

När jag paddlade in i Ljungskile viken mötte jag paddlare som var ute på kvällspaddling med Friluftsfrämjandet. Ledarna kände igen mig. Jag fortsatte mot Kallbadhuset för att hinna packa ur kajaken och rengöra den innan paddlarna skulle komma tillbaka.

Dags att rengöra och packa ur kajaken

Och detta fick också plats i kajaken.

Jag förundras varje gång att det får plats så mycket i kajaken. En kajak rymmer vanligtvis runt 300 liter om man räknar in sittbrunnen, men det gäller att utnyttja utrymmet smart genom att anpassa storlek och form på det olika packpåsarna mm. 

Min far på väg ut med en grupp nybörjare på Friluftsfrämjandets kvällspaddling

Vinden mojnade ytterligare och viken blev stilla i solnedgången. Dock kom det en och annan regnskur. När paddlarna kom tillbaka var de blöta, men glada. När de hade tagit hand om sina kajaker kunde jag och pappa lasta upp våra kajaker och bege oss hemåt. Det är alltid med lite sorg i hjärtat som jag lämnar havet bakom mig, men jag vet ju att jag snart kan komma tillbaka, och att friheten och lugnet finns kvar där ute.

Kärlek till havet

2 kommentarer:

  1. Underbart! Blev kär i paddlandet för några år sedan, förra hösten köpte jag egen kajak men ängar mig mest åt kvällspaddling och ännu inte på egen hand #rookie. Men en dag ska jag vara som du! ;o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, paddla är verkligen en förälskelse. Hade jag bott vid havet så hade jag paddlat betydligt mer. Kanske kan vi hitta ett tillfälle att paddla tillsammans någongång :)

      Radera